Bakvänt att inte prata om hur saker ser ut

Om Mattias Lind blev uppringd av media idag skulle han prata om de årsringar som arkitekter adderar och hur arkitektur kan hjälpa människan att förstå sin samtid och kulturella kontext. Agiterande Facebookgrupper som vill röra om genom att peta på ytan har han inte mycket till övers för – de missar den största delen av vad arkitektur är.

Mattias Lind bryr sig inte särskilt mycket om gränser eller områden inom yrket arkitektur. Han menar att allt till slut handlar om att skapa upplevelser på olika sätt. Och det har han gjort, från naturrum i nationalparker till kommersiella inredningar och storskaliga stadsutvecklingsprojekt. Den mest centrala frågan, om du frågar Mattias, är dock att arkitektur är en konstform.

Därmed räds han inte debatten om det visuella, tvärtom tycker han det är bakvänt att inte tala om hur byggnader eller staden ser ut. Medialt tenderar dock diskussionen om estetik att bli ensidig. Som arkitekt har man ett enormt ansvar gentemot flera olika intressenter, varav gestaltning är en aspekt. Alla har rätt till sin åsikt, men det är ingen maktfaktor i sig att tycka saker menar Mattias och trycker till Facebook-gruppen Arkitekturupproret som etablerat sig som en stark röst genom att agitera och skrika högt.

– Problemet är inte hur Arkitekturupproret vill att staden ska se ut, utan att det finns skäl för den typen av grupper att existera. Mycket av det som byggs idag förfular faktiskt våra gemensamma miljöer och det är ledsamt. Men jag vill hellre prata om den samtida kontext vi arkitekter lägger till och vad den bidrar med i relation till att läsa av eller uppleva en stad. Vi behöver bredda diskussionen. Det finns enormt mycket kapital i omlopp och vi behöver se till att det investeras rätt, exempelvis genom att urbanisera befintlig stadsmiljö hårdare, bygga på höjden, snarare än att nagga på grönområden och hugga ner träd.

I Sverige befinner vi oss i ett läge där vi har helt unika kvaliteter mitt i städerna med centrala grönområden och bostäder i närhet till jobb och skola. Våra städer rankar högt internationellt just på grund av detta, men passar vi oss inte försvinner de. Diskussionen borde därför handla mer om vad som är livskvalitet på riktigt, menar Mattias, och påpekar att livskvalitet förstås också handlar om skönhet. Det är en faktor i alla val vi gör när vi konsumerar som bidrar till vårt välbefinnande.

– Arkitektur är en storskalig tredimensionell gestaltningsdisciplin som på många sätt ligger närmare den fria konsten och filmkonst, än teknik. Det är också ur det perspektivet vi tittar tillbaka på arkitekturhistorien. Om något är fint eller fult är upp till var och en att avgöra, men alla tidsuttryck har sitt syfte. Även den mest syniska och kraftigt ekonomiskt influerade arkitekturen från 1980-talet är relevant för den berättar om en tid som gått och är därmed en ledtråd för oss människor att förstå vår historia och våra kulturella kontextuella lager.

När arkitektur har en katalyserande effekt för medborgare att förstå sin plats på jorden, då är det bra, menar Mattias. Men begreppet ”bra” innefattar så mycket mer än utseende.

– Bra arkitektur innefattar allt runtomkring oss, parker, gator, gårdsrum som är spännande och attraktiva, saker som ger kvalitet till de människor som ska vistas där. Arkitektur ska vara relevant och meningsfull. En vacker gräddbakelse kan vara fin, men är den meningsfull? Kan man påstå att arkitektur som negligerar hållbarhetsfrågor är relevant? Nej, förmodligen inte…

Tid och rum. Allt har en kontext som är avgörande. Mattias återkommer dit gång på gång. Arkitektur är inte ensidigt, fint eller fult. Bra eller dåligt. Hållbart eller inte. Och detta är precis de frågor han beskriver att kunder just nu vill ha hjälp att reda ut. Arkitektrollen har blivit mer komplex än någonsin i takt med att samhällets utmaningar växer i komplexitet och volym.

– Ingenstans i värden görs det tillräckliga insatser för att hantera eller vända hållbarhetsutmaningarna. Vi arkitekter skiljer oss inte nämnvärt från attityden runtomkring oss. Vi både kan och borde göra mer. Ta mer ansvar. Civilisationen hänger på en skör tråd och kunskap är det allenarådande verktyg vi har.

Medvetenheten ökar i alla led och ett stort uppvaknande bådar, säger Mattias avslutande och reflekterar över arkitektens kolossala ansvar.

– Som konsult är du naturligtvis lojal mot din beställare. Men som arkitekt förväntas du också hantera frågor om förändringar för exempelvis en stad. Därmed måste vi ju också vara lojala mot staden och dess medborgare. Diskussionerna måste balanseras omsorgsfullt. Och allt detta måste göras med största hänsyn till det visuella intryck som det manifesteras i. Annars kommer vi bygga livsmiljöer få människor vill vistas i.