Vi ställer fem svåra frågor till Jens Zackrisson som är arkitekt för att magkänslan en gång sa det. Idag är mottot och ambitionen att utmana och förändra branschen, men hur går det som både konsult och idealist? Få saker är svartvita i arkitektbranschen.

Varför är du arkitekt?

Det korta svaret är att magkänslan sa det, efter att jag halkat runt på en del olika utbildningar och landat på Chalmers där allt kändes rätt. Till slut. Men med tiden har jag utvecklats med arkitekturen och det har utkristalliserats saker i huvudet som man kanske kan säga byggt upp eller väckt något slags kall i mig.

Vilka är vår tids viktigaste frågor att påverka på kort sikt?

Ja du, vi måste bygga smartare, mer flexibelt och färre hus, men det är ju självmord att säga som arkitekt såväl som byggaktör eller fastighetsägare. Vi är otroligt låsta i hur vi bygger idag med prefabelement och hårt styrda processer. Du nämnde ett riktigt buzz word där: flexibelt, vad är egentligen flexibel arkitektur? Flexibel arkitektur är bra. Det innebär att strukturen går att bygga om till något annat med mindre medel än det skulle innebära att riva och bygga nytt. Men händer det, någonsin? Nej, typ inte. Flexibelt innebär paradoxalt nog att vi inte optimerat ytan, för vi vet vad vi ritar för idag men inte vad som kommer i morgon. Alltså en risk, sett ur ett ekonomiskt perspektiv, där vi lånar pengar av framtiden. Flexibel arkitektur är, tyvärr, något som få lever upp till.

Hur systemkritisk kan man vara som arkitekt och i rollen som konsult?

Det är förstås svårt att kritisera ett pågående projekt. Som jag ser det kan man visa genom att göra saker, i stället för att prata. Agera vägvisande och innovativt, som jag tycker att vi gör. Det är ganska edgy att vi nu rott tre projekt i hamn där vi byggt i egen regi. Fast du låter ganska åsiktsdriven, eller? Det finns uppsidor med att prata och vara åsiktsdriven också. Fördelen med att våga stå för något är att man förhoppningsvis fångar in likasinnade partners som också vågar ifrågasätta och utmana sig själva såväl som normer. Tillsammans är det lättare att påverka utvecklingen och personligen vill jag gärna jobba med dem som också ser det. Men för att svara på frågan, det finns ingen skala, och det är jättesvårt att prata om. I princip kan du knappt säga något om detta utan att göra åverkan på en kundrelation. Och det handlar om att branschen är uppbyggd på ett visst sätt.

Finns det en motsättning i att vara konsult och att stå för något?

Du menar, varför är kundrelationen placerad på piedestal? Ja… kunderna är vårt levebröd, som i alla branscher. Och det är säkert kulturellt, svenskt på något sätt, att vilja bibehålla god stämning. Få fler uppdrag. Däremot är olika kunder absolut olika mottagliga för diskussion, något man måste känna av. Risken med att testa är hög dock, speciellt i förhållande till den eventuella utdelningen.

Utmanar du och din generations arkitekter er själva och branschen tillräckligt?

Som bransch tycker jag inte att vi gör det, vilket jag egentligen har full förståelse för, just med tanke på den mångfacetterade konsultrollen. Men personligen är det min sporre och inspiration, om vi med ”utmana” menar utföra saker på nya sätt. För att koppla an till den tidigare frågan tror jag att arkitekter alltid kommer att vara lite mer idealister än kunden. Skillnaden är att kunden oftast står för den ekonomiska risken i projekten och vi kan säkert vara blinda inför konsekvensen att vara så idealistiska. Men det är precis det vi håller på att förändra. Jag vill inte se det som att det finns ett ”vi och dem”. Arkitektur är slutresultatet av hela projektet sammantaget. Det görs tillsammans.